Jag fick knappt ätit, kan inte koppla av ens en minut. Hon är full av liv och bus, både på gott och ont. Jag hade nog glömt hur jobbigt det är att bli med valp. Eller är det kanske så jobbigt just nu eftersom det har varit en mycket lång dag, full av olika känslor, stressande och körande. Jag är helt slut, kunde inte fatta att klockan endast är halv 8. Nu har jag äntligen fått henne till att sova, så nu ligger hon här bredvid mig helt utslagen. Har nog aldrig varit så skönt att luta sig tillbaka i soffan och bara pusta ut med datorn och ett glas pepsi.

Jag älskar henne av hela mitt hjärta redan, men jag märker också hur mycket som kommer krävas utav mig. Det är verkligen ett heltidsjobb, herregud..jag skriver som om jag vore nybörjare, men jag tror aldrig man slutar chockas utav hur mycket jobb det faktiskt är. Nu är det mycket jobb och slit som gäller framöver men bra kommer det att bli.

Imorgon får vi nog ta en sväng inom en djurbutik och handla en hel del nya saker åt lillan. Kasst förberedda.

Jag trodde vi skulle hinna till Malmö valp med lillan men det kommer inte bli fallet, hon får nog följa med men kommer inte kunna delta i tävlingen då hon är för ung.

Min lilla fina flicka, när jag tittar på henne kan jag inte förstå att hon är min.

När jag får mitt första barn kommer jag vara helt slutkörd och trött på det, ungefär som alla 40+are känner det nu när deras barn blivit tillräckligt gamla för att sköta sig själv. Nä, det får vi inte hoppas men det vore inte konstigt för detta kan nog faktiskt jämföras med att ha en litet spädbarn.

Fick ett väldigt fint mail från uppfödaren som skrev att hon blev väldigt förjust i både mig och Micke och tvekade inte på att prinsessan skulle få det bra med oss. Om ett år anordnar hon en valpträff, hoppas kunna komma och hälsa på innan det. Denna gången fick vi ju inte träffa Mamma och Pappa men vi fick se dom på bild, fantastiskt fina båda två. Lillan kommer ifrån www.highstones.se där finns en svart tik kvar för er som är intresserade.

Nej, nu får vi försöka komma överens om ett namn till henne, det är så jobbigt att inte ha ett namn.

3 Månader till Julafton idag, deppigt?

Idag har det varit en lugn dag hittills. Emma (the uppfödare of Lexton, hihi) har varit här och hjälpt oss inför utställningen på Söndag. Det slutade med att det nog faktiskt ändå blir jag som ställer honom, herregud...nu när jag skriver detta så pirrar det som fan i kroppen, vad fan har jag gett mig in på...äsch..vi bestämde även att om mina nerver sviker så kommer Emma eller hennes vän att hjälpa mig, skönt =) Tur man är omringad av underbaringar.


Tack för idag Emma, det var skönt att snacka av sig lite...=)

Vissa dagar tänker man verkligen lite extra, kanske är det dom dagarna då man har som minst att göra...

Idag har jag funderat mycket på hur jag vill ha det, vad jag prioriterar, vad jag vill med mitt liv, vad jag värdesätter mer, vad jag värdesätter mindre...

Jag såg din kommentar Emma, jag blev uppriktigt glad när jag läste det. En människa som man kan dela sina drömmar med det känns verkligen härligt för jag tror nämnligen att många har valt att stänga öronen när det kommer till mina hundar. Varför? Jo för att det är vad som regerar i mitt liv, mitt hjärta slår oavbrutet för hundar och speciellt mina egna. Jag drömmer om ett hus på landet där jag kan ha hur många hundar som helst, jag tvekar inte på att jag skulle kunna ta hand om alla. Mitt hjärta är tillräckligt stort. Jag drömmer om att kunna ta hand om hundar som råkat illa ut, som behöver trygghet, kärlek och ett hem. Jag drömmer om att kunna ta hand om hundar som behöver en fast hand eller till och med problemhundar, jag skulle vara "hundmamman" hon som ger alla hundar en andra chans, som är emot avlivning för minsta lilla. Jag skulle kunna struna i fräcka kläder, jag skulle kunna strunta i en lyxvilla, jag skulle kunna strunta i citylivet. Jag är övertygad om att detta är något jag SKA syssla med, frågan är när...det är det som är problemet för mig, det ska hända nu. Mitt andra problem är Micke..som självklart också håller med mig i mycket, som också älskar djur och speciellt våra egna över allt annat. Han är den ultimata "hundpappan" haha =) Ibland får jag till och med påminna om att jag finns, enzo är nämnligen nummer ett tillsammans med Lexton.

Michael har väl kanske inte samma prioriteringar som mig, han tycker att han är för ung för att flytta utåt...och han tycker att han är ung...vad är jag då som är 5år yngre? Jag vet och jag tror att jag ska kunna få med mig micke på min bana så småningom, jag ska bara ha en konkret plan för det först och sedan börja uppfylla denna, så han verkligen förstår att jag menar allvar. Många gånger så är det mycket snack och liten verkstad och det har han nog lärt sig vid detta laget, därför är det viktigt för mig att verkligen få honom att förstå hur mycket jag brinner för detta.

Det är alltid svårt att börja från ruta 0, vad ska jag göra, vad vill jag, hur går jag tillväga, hur gör man det? , vad betyder det? Och det krävs nog minst sagt en massa jobb för att det ska gå an...Jag är villig att jobba för det.

Jag tror nog att många har svårt för att förstå hur mycket detta kan betyda för mig och likadant att många nog inte kan se mig som den personen. Dock vet jag också att ni som verkligen känner mig ni vet att detta är något som jag drömt om LÄNGE och som tagit upp en stor del av mitt hjärta.

men sist vill jag avsluta med en litet svar till Emma.

Stugan var fin men lite för liten, jag har kollat imorse på hus i linderöd, sökte även på ylleröd.
Ingenting på ylleröd =( vilket jag hade älskat men en del i linderöd. Det hade varit ultimat. Dina planer låter inte helt fel och jag tycker absolut att det är något vi borde satsa på. Jag är trött på att hålla på med saker som jag hatar för att få in pengar, då gör jag hellre saker som jag älskar och kanske får inte lite mindre pengar...så jag är absolut öppen för förslag. Jag tror nog också vi har en hel del gemensamt. Det är härligt att våra vägar har korsats =).