Ni har väl inte missat klockan? Vi skulle ställa fram eller tillbaka (har noll koll, fattar nada) klockan natten till idag. Jag har aldrig varit med om att en dag har varat så länge som idag. Det har hänt flera gånger idag att jag fått chock när jag kollat på klockan och trott den varit betydligt mer än vad den är. Nu är klockan bara 18 och det känns som att den är minst 21. Det är så mörkt ute, det är så dystert och man kan bara vara trött. Det är alltid på hösten man går upp i vikt, det är fan inte konstigt. Det är så deppigt och man bara trycker i sig mat för att trösta sig själv.

Nu ska Micke snart iväg och spela match, så himla tråkigt för då blir jag helt ensam här hemma. Det är samtidigt rätt skönt att vara ifrån varandra en liten stund då och då. Det som är rätt sorgligt är att jag tror jag lider av seperationsångest när Micke och jag är ifrån varandra. Det räcker att han är på sitt jobb och att jag är på mitt så mår jag så dåligt för det. Det börjar när jag stänger och låser dörren på morgonen (6.30) när han fortfarande sover. Det är så hemskt!

Jag längtar redan tills han kommer hem för då ska vi titta på resten av ensam mamma söker och även love actually som visas på 3an idag klockan 21.

Hoppas att ni får en mysig kväll!