Är det bara jag eller är man ovanligt trött nu när hösten har kommit och vintern närmar sig mer och mer? Det kan ju också vara att min kropp inte är inställd på annat än att ta det lugnt eftersom jag inte är jätteaktiv och  inte har varit det den senaste månaden.

Jag trivs jättebra med allt just nu samtidigt som jag bara skulle vilja ändra på en del saker.

Jag trivs med mitt liv med Micke, det kunde inte blivit bättre. Jag är lyckligare än någonsin och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna bli lyckligare än vad jag är nu. Jag har verkligen den bästa pojkvännen som alltid ställer upp för mig, som alltid finns för mig när det är något, som hjälper mig så gott han han med både det ena och det andra, en pojkvän som öppnar upp hela hans liv för mig och låter mig bo hos honom och sist men inte minst lyckan, glädjen, kärleken som han får mig att känna varenda varenda varenda dag, bara av att existera!
Jag älskar dig sååå mycket!

Att lulla omkring i lägenheten och göra lite vad man vill, sova hur länge man vill osv, det är säkert det som många tror att jag gör. Det är verkligen inte så, för det finns så mycket mer än jobb. Jag har minst 1-2 dagar inbokade av förskolor varje vecka, jag åker fram och tillbaka mellan Karin och Walter ett x antal gånger i veckan och inte nog med det så söker jag jobb som en galning varenda eviga dag. Men som jag sa så är det inte bara jobb som existerar utan det är så mycket annat också som måste fixas på vardagarna. Jag har svårt för att förstå var tiden tar vägen.

Jag bestämmer mig varje kväll för att "imorgon ska jag städa" men jag hinner aldrig med det, det är klart att jag prioriterar datorn en aning mer än städandet kanske och för att få det att funka så bör jag kanske låta datorn vara men va fan, då blir ju inte bloggen uppdaterad? Nu tänker väl ni säkert att man både kan blogga och städa på en hel dag, det bör man väl hinna med? Men det är just det jag menar med att det är så många olika andra saker som också ska göras, bankärenden, telefonsamtal höger och vänster till olika ställen, hundarna tar sin tid, ja tusentals olika ärenden.

Idag tillexempel så är jag helt ledig. Jag började dagen klockan 9 fastän jag skulle kunna sova hur länge som helst, jag bloggar nu och kollar igenom mail för att sedan göra mig klar för att bli upphämtad av Tina för att vi ska till en jobba-utomlands-mässa och direkt efter den ska vi åka till Limhamn-Klagshamn-Tygelsjö för att få min timlista klar så att jag överhuvudtaget får någon lön denna månaden och efter det blir hem och diska för det har jag lovat Micke. Jag tror att när jag är klar med det så har Micke hunnit hem och då blir det naturligtvis matlagning som står på schemat och efter maten så blir det tv+dator och sedan är det dags för bingen igen och så var det helt plötsligt Onsdag.

Där ser ni...En hel dag borta pga massa små saker. Det sög att jobba heltid förr,  man hann inte med ett skit och man kände sig bara så jävla otillräcklig. Alla ni Mammor och Pappor som dras med detta var eviga dag, och era barn bara vill mer och mer men ni har ingen ork och dom förstår inte varför, när dom tagit studenten så förstår dom exakt. Det må dröja men det kommer!

Jag trivs skitbra såhär men samtidigt så saknar jag att ha ett arbete att gå till. Jag var så nöjd med hur man hade det på h&m när jag jobbade där, man jobbade en helg var ledig en annan, jobbade olika timmar varje dag, jobbade kväll en dag och jobbade förmiddag en annan. Det är så jag är skapad till att arbeta både tidsmässigt och yrkesmässigt. Jag älskar kläder, jag älskar tiderna, jag älskar shopping, jag älskar h&m, jag älskar människorna som jobbade på h&m, jag mååååste få jobb på h&m! Vilket tyvärr inte är det lättaste.

jag antar att det bara är att leva livet (som många förmodligen anser att jag gör just nu) för att sedan ta sig an ett riktigt drygt heltidsjobb på något pissigt ställe där arbetskamraterna är riktigt pissiga dom också. Detta är bilden man får när man gång på gång kommer till nya förskolor och personalen sitter och snackar om bakformar, kakböcker, cykeltårtor och andra lämpliga samtalsämnen. Kom igen, det är redan riktigt dött, det blir ju knappast bättre av sitta och snacka som om man är 75 bast, sorgligt att behöva uppleva detta.

Det känns nästa som att jag jobbar heltid ändå, hemifrån. Samtalsämnet 24-7 här hemma är Mickes jobb, det känns nästan som att vi jobbar med hans jobb tillsammans, den enda skillnaden är att jag inte får någon lön. Jag är ganska så insatt i det och inte för att skryta men jag är jävligt grym på att förutse vad olika matcher kommer sluta, det vet jag att du är impad över snutt, du måste bara intala dig själv att det är okej för dig att tänka att jag är lite bättre än vad du är på ditt jobb :)

Jag vet inte riktigt var jag vill komma men jag känner att jag har fått sagt det mesta som fanns inom mig nu ang detta. Jag kan bara citera Maria från Svenska Hollywood-fruar...


"Att vara hemmafru är ett heltidsjobb"