Jag har så svårt för att bestämma mig om jag ska fortsätta med hästar eller inte, det kostar en del pengar och jag känner bara mer och mer hur lite tid jag har över till det. Det är mycket som händer nu och att ha ett sånt stort ansvar känns mer betyngande än roligt. Jag älskar att vara i stallet, jag älskar stallet, människorna, hästen och allting som har med det att göra men ibland måste man göra svåra val här i livet. Det är så mycket som har förändrats nu och mer blir det. Det ska vara kul att åka ut till stallet, jag vill kunna ta cykeln och cykla ut i lugn och ro, pyssla och ha mig för att sedan rida en stund och bara låta timmarna gå, så som det har varit förr. Nu stressar jag dit med cykel, gåendes eller tvingar någon stackare att köra mig dit för att enbart blanda mat och mocka och rida när jag hinner, vilket sällan händer nuförtiden. Det har varit lugnt nu i 1 vecka, han har nyss kommit ut på bete och haft lite vila eftersom han somnade i stallgången, välförtjänad vila. Vi ska börja rida så smått nu igen, mycket skritt och trav i enbart några minuter för att sedan öka så småning om. Han är en gammal herre, det viktiga är inte att vi ska rida utan att han ska ha det så bra som möjligt och må bra utav det vi gör. Jag har mycket med jobb denna veckan men helgen bjuder kanske på lite ridning. Helgen då jag har absolut ingenting att göra har jag ju när jag tänker efter chansen att göra ovanstående.

Hjärtat säger att jag ska vara kvar hos min älskling men hjärnan säger annat.

Jag tror hjärtat vinner.

Jag saknar harry.