D-E-P-P!

Upp varje dag halv 7 för att börja jobba halv 8 och sedan jobba hela dagen till klockan 4, någon skjut mig! Total glädjedödare och lustmördare. Det är konstigt att när man är fri och inte har något inplanerat så kan man glädjas åt så mycket saker men när man känner sig tvingad och uppbokad av saker så som jobb så känner man bara hur allt suger, en kväll med kompisar hade varit skitkul normalt sätt men eftersom jag vet att jag ska till jobb imorgon så finns det inte på världskartan att jag skulle finna lusten och orken, den rymde i måndags och kommer väl tillbaka på fredagkväll. Jag efterlyser även min ork, när jag kommer hem sätter jag mig framför datorn och här sitter jag tills det är dags att lägga sig eftersom jag inte orkar något annat. Ännu deppigare är det att tänka på att det är såhär det ska vara varje dag fram tills jag är 64år.

Eftersom det nu troligen inte blir sthlm, om jag då inte tar tåg eller flyg, vilket känns rätt långt borta så blir det kanske 30årsfest i Blekinge, vilket också känns rätt långt borta när jag hör surret av mamma i vardagsrummet som sitter och snackar om det, så får det helt enkelt bli en utekväll i Malmö (vilket kan vara livsfarligt med tanke på förrförrahelgens incident) men något måste jag göra annars kommer jag dö av depp. När helgen är förbi så återstår det bara 5 dagar innan mitt liv kommer tillbaka till malmö igen och denna gången för gott, nästan iallafall! Har aldrig varit så optimistisk när det sånt här förr, tänker hela tiden på hur snabbt det kommer gå tills nästa fredag, antingen ljuger jag jävligt bra för mig själv eller också så är det verkligen sanningen.

döda jävlar hästar på min förkylning också.