hm?
Då har ytterligare en dag gått.
Nu ser jag starkt fram emot fredag, sista dagen på jobb och sedan flyttar jag hem till min älskade igen. Det ska verkligen bli såå skönt! Känner även att det är precis vad jag behöver, en liten semester ifrån allt. Jag älskar min familj och skulle helst av allt vilja bo med dom resten av mitt liv. Man inser inte riktigt hur bra man har det. Jag har det fantastiskt bra hos micke och det känns så bra att "leva" där, vi delar på matkostnader och dylikt och i framtiden är det även halvplanerat att jag ska betala en del till Micke för annat, vi får se?
Har turen att ha hamnat i ett förhållande där bråk och tjaffs existerar men ack så sällan och skulle det ske så slutar det efter ett par minuter med att vi skrattar och har oss igen och efter ett par minuter till så är det helt ur världen.
Jag har väl min fasta punkt här i Bunkeflostrand men jag bor flest dagar i månaden ca 25/30 hos Micke. Det är fantastiskt skönt att kunna ha det så, när jag och micke behöver vara ifrån varandra så flyr jag till Bunkeflostrand och när jag känner att jag inte är trött på micke längre så återvänder jag :D nej, riktigt så är det inte men det är skönt att kunna välja. Det är en rätt krånglig situation egentligen som förmodligen borde redas ut en aning, såhär kan man ju inte ha det en längre period. Antingen får jag börjar betala hem till min mamma eller så får jag börja dela ännu mer kostnander med micke. Det får ju naturligtvis gå ett tag till och förutsättningarna får ju se likadana ut då, alltså att jag fortfarande har micke. eller att jag fortfarande vill bo hemma hos mamma. Det är bra som det är nu, tack.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga när folk frågar var jag bor, jag bor ju på "papper" i Bunkeflostrand men lever på katrinelund, vad ska man säga. I början var det grova problem när vi handlade, micke har lärt sig nu och det börjar gå riktigt bra på willys nuförtiden :D Kylskåpet är alltid lika välkommande och trevligt när man öppnar det. Jag är rätt imponerad utav mig själv att jag klarat leva så nära inpå Micke utan några vidare bråk och "Det är bättre vi skiter i detta"-fraser i nästan 6,5 månader. Det är rätt krävande och kvävande att bo tillsammans på det viset och det krävs att man har respekt för varandra och ger varandra andrum big time. Jag älskar lägenheten och jag känner mig nästan mer hemma där än i Bunkeflo just nu, det enda som blir fel för mig det är att det är en bit ifrån familj och vänner osv eftersom jag är uppvuxen i Bunkeflostrand, det ligger dock väldigt centralt..vilket är positivt för bussförbindelserna är fina och det finns väldigt mycket att göra runt omkring men man ska ju ha orken också. Det är ju bra för micke eftersom det är nära hans vänner och hans lilla uppväxthood. Får jag välja och allt fungerar som det ska så ser jag oss hellre i limhamn eller runt omkring i framtiden (vilket då blir fel för micke, men vi får lösa det med canal digitalbox osv så det är sport 24-7 så löser det sig till 100%). Dock så hoppas jag att jag har körkort då, vilket faktiskt hade i dagens läge underlättat när man bor på katrinelund, så länge jag inte har det är det långt ifrån "mitt". Jag tror aldrig riktigt att man kommer ifrån stället man vuxit upp på, jag tror man iallafall i början och ett antal år fram håller sig runt omkring eller på just det stället som någon sorts trygghet. När alla kommit upp i ålder och folk börjar flytta till höger och vänster så tror jag man lättar lite på trycket och kanske ser sig omkring lite mer och ser andra möjligheter.
Jag har så mycket tankar just nu som jag skulle vilja skriva ner, men det känns inte riktigt som att jag får fram det som jag menar det men jag har iallafall försökt nu. Det är faktiskt lite jobbigt att inte riktigt ha något "eget" längre...Jag har på något vis lämnat hemmet i Bunkeflostrand så det känns mer som "hemma hos mamma och dom" och när jag är på katrinelund så är det "hemma hos micke" men jag då liksom? Klumpig situation.
Det var så många portar på något sätt som öppnades nu efter studenten, man liksom slängdes in ett hav med vuxensaker som man förväntades förstå och kunna. Arbetsförmedligen, jaha, alla arbets-termer...vad betyder allt? Var ska jag jobba? Hur ska jag klara mig? Vad vill jag med mitt liv? Hur mycket lön får jag, är det värt det och klarar jag mig med den lönen? Vad har jag för rättigheter? Vad måste jag göra? osv...
Hm?
Nu ser jag starkt fram emot fredag, sista dagen på jobb och sedan flyttar jag hem till min älskade igen. Det ska verkligen bli såå skönt! Känner även att det är precis vad jag behöver, en liten semester ifrån allt. Jag älskar min familj och skulle helst av allt vilja bo med dom resten av mitt liv. Man inser inte riktigt hur bra man har det. Jag har det fantastiskt bra hos micke och det känns så bra att "leva" där, vi delar på matkostnader och dylikt och i framtiden är det även halvplanerat att jag ska betala en del till Micke för annat, vi får se?
Har turen att ha hamnat i ett förhållande där bråk och tjaffs existerar men ack så sällan och skulle det ske så slutar det efter ett par minuter med att vi skrattar och har oss igen och efter ett par minuter till så är det helt ur världen.
Jag har väl min fasta punkt här i Bunkeflostrand men jag bor flest dagar i månaden ca 25/30 hos Micke. Det är fantastiskt skönt att kunna ha det så, när jag och micke behöver vara ifrån varandra så flyr jag till Bunkeflostrand och när jag känner att jag inte är trött på micke längre så återvänder jag :D nej, riktigt så är det inte men det är skönt att kunna välja. Det är en rätt krånglig situation egentligen som förmodligen borde redas ut en aning, såhär kan man ju inte ha det en längre period. Antingen får jag börjar betala hem till min mamma eller så får jag börja dela ännu mer kostnander med micke. Det får ju naturligtvis gå ett tag till och förutsättningarna får ju se likadana ut då, alltså att jag fortfarande har micke. eller att jag fortfarande vill bo hemma hos mamma. Det är bra som det är nu, tack.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga när folk frågar var jag bor, jag bor ju på "papper" i Bunkeflostrand men lever på katrinelund, vad ska man säga. I början var det grova problem när vi handlade, micke har lärt sig nu och det börjar gå riktigt bra på willys nuförtiden :D Kylskåpet är alltid lika välkommande och trevligt när man öppnar det. Jag är rätt imponerad utav mig själv att jag klarat leva så nära inpå Micke utan några vidare bråk och "Det är bättre vi skiter i detta"-fraser i nästan 6,5 månader. Det är rätt krävande och kvävande att bo tillsammans på det viset och det krävs att man har respekt för varandra och ger varandra andrum big time. Jag älskar lägenheten och jag känner mig nästan mer hemma där än i Bunkeflo just nu, det enda som blir fel för mig det är att det är en bit ifrån familj och vänner osv eftersom jag är uppvuxen i Bunkeflostrand, det ligger dock väldigt centralt..vilket är positivt för bussförbindelserna är fina och det finns väldigt mycket att göra runt omkring men man ska ju ha orken också. Det är ju bra för micke eftersom det är nära hans vänner och hans lilla uppväxthood. Får jag välja och allt fungerar som det ska så ser jag oss hellre i limhamn eller runt omkring i framtiden (vilket då blir fel för micke, men vi får lösa det med canal digitalbox osv så det är sport 24-7 så löser det sig till 100%). Dock så hoppas jag att jag har körkort då, vilket faktiskt hade i dagens läge underlättat när man bor på katrinelund, så länge jag inte har det är det långt ifrån "mitt". Jag tror aldrig riktigt att man kommer ifrån stället man vuxit upp på, jag tror man iallafall i början och ett antal år fram håller sig runt omkring eller på just det stället som någon sorts trygghet. När alla kommit upp i ålder och folk börjar flytta till höger och vänster så tror jag man lättar lite på trycket och kanske ser sig omkring lite mer och ser andra möjligheter.
Jag har så mycket tankar just nu som jag skulle vilja skriva ner, men det känns inte riktigt som att jag får fram det som jag menar det men jag har iallafall försökt nu. Det är faktiskt lite jobbigt att inte riktigt ha något "eget" längre...Jag har på något vis lämnat hemmet i Bunkeflostrand så det känns mer som "hemma hos mamma och dom" och när jag är på katrinelund så är det "hemma hos micke" men jag då liksom? Klumpig situation.
Det var så många portar på något sätt som öppnades nu efter studenten, man liksom slängdes in ett hav med vuxensaker som man förväntades förstå och kunna. Arbetsförmedligen, jaha, alla arbets-termer...vad betyder allt? Var ska jag jobba? Hur ska jag klara mig? Vad vill jag med mitt liv? Hur mycket lön får jag, är det värt det och klarar jag mig med den lönen? Vad har jag för rättigheter? Vad måste jag göra? osv...
Hm?
Kommentarer
Trackback
